När drömmen blev sann…

  1. Jag snubblade över min första roman igår.

    Jag skrev den sommaren 1998 och den gavs ut våren 1999.

    Jag föll genom tiden, till den där vårdagen när jag satt ensam på en av korgarna intill Sjuans Ölhall på releasedagen, i Morgans skinnjacka, och drack mina öl och vi hade en tillställning på Klara Kök och Bar sedan och det var fint, vänner, press, intervjuer, vitt vin, salta pinnar, uppläsning och jag hade fått blommor när jag kom hem, de stod och väntade mot ytterdörren, för jag var hemma först av alla, anspänningen hade tagit ut sin rätt och jag mindes också veckan före när förlaget skickade en kartong med boken till Sveriges Radio där jag jobbade då, med Frank i P3, och förlaget höll till på Humlegårdsgatan precis i närheten och innan sändning den där vårvinterkvällen tog jag ut böckerna ur sin kartong och bläddrade i dem, satte min näsa mellan sidorna, läste lite, försökte ta in det faktum att jag äntligen skulle få ge ut en roman och jag hade givit ut två diktsamlingar före den där boken, 1992 och 1997, men en roman är en roman är en roman, och skriver man roman är man författare på riktigt och jag ville skriva en lång och besvärlig kärleksroman där ingenting hände och man får nog lov att säga att jag lyckades med det, boken utspelar sig till det yttre under ett dygn i Joakims liv men allt av värde sker på insidan och jag tror inte att den boken förändrade en enda människas liv på något sätt alls, men den förändrade mitt liv eftersom den bevisade för mig att de där drömmarna jag alltid burit med mig, eller det är egentligen en enda dröm, gick att göra verklig.

    Jag var författare.

    Sedan dess har jag givit ut ytterligare 15 böcker och de flesta av dem har sålt bra mycket mer än den där första romanen men ingen bok brände mina fingrar på samma sätt när jag plockade upp dem ur sina kartonger.

  2. image