Sanningen är varken god eller ond. Den är konstant.
Samhällen, system, funktioner och maktelit har i alla år försökt att slipa på sanningen så att den bättre ska passa just deras syften.
Men sanningen är som ljuset i den där låten med Leonard Cohen, den hittar sin väg genom sprickorna i allting.
Bibeln talar om att sanningen ska göra oss fria och jag tror Gud menar att lögnen alltid förblindar oss, oavsett hur ljuv den kan verka till en början. Sanningen är inte alltid en plats i solen men sanningen är alltid första steget mot en bättre värld.
Vi måste veta vad vi har för att kunna lära oss att leva. Vi måste modigt se både våra förtjänster och våra brister för att växa som människor, som samhälle, som land.
Vi måste se verkligheten som den är för att kunna göra något åt den.
Sanningen om Sverige kan vara den svåraste och hårdaste lögnen i den fria världen. Vi älskar att se oss som ett föredöme i allting. I en del är vi det också. Men hur ska vi kunna veta när nästan alla delar av offentligheten väljer att ljuga för oss?
När ska vi förstå att vi levt under tusen ton av lögner? Vi har blivit brutalt matade med lögner, halvsanningar, nidbilder, mörkläggningar och smusslande under så många år.
Det är enkelt att bli avfärdad som en rättshaverist när man skriver om det här. Men jag törs faktiskt säga att jag vet väldigt väl vad jag talar om. Under många år var jag en del av den medla makten. Långt ifrån den viktigaste och mest korrumperande sektionen av denna mediala makt, men ändå.
Nu är jag på en annan plats, pank, tilltufsad, omstridd. Men jag är glad att jag är här. För min värld är ingen förljugen värld längre. Jag ser vad jag ser. Och jag skriver om det. Jag vägrar vika mig för åsiktsförtrycket. Det betyder inte att jag köper allt jag ser eller hör men det betyder att jag vill att sanningen ska komma upp på bordet.
I förlängningen handlar det om människosyn. Jag tror människor är kapabla att hantera sanningen. Jag tror att de är i sin självklara rätt att kunna hantera den. Att vara medborgare i en demokrati handlar om att faktiskt få veta hur demokratin ser ut.
Jag tror att allt journalistiskt skrivande borde handla om att lägga upp känsliga sanningar på bordet, för människor att ta del av.
I dag framkommer det att polisen har en särskild kod med nummer 291, som betyder att man av feghet hemlighåller att allt mer av polisens resurser går till att stävja bråk och problem rörande flyktingkrisen.
Det kan tex handla om tidskrävande uppgifter som att allt oftare ryka ut på larm om bråk vid Migrationsverkets boenden. Det är tydligen ett sådant stort problem att man inte vill berätta att det är stort problem.
Det är egentligen inga konstigheter. Men i och med att man fegt väljer att hemligstämpla det så växer ilskan hos folk, kanske egentligen mer på grund av mörkläggningen än problemet som sådant.
Vem gynnar man då genom att inte berätta det? Vem vinner på det? Vem vinner på denna fega svenska hållning rörande allting som uppfattas som känsligt?
En svensk tiger hetter det för rätt länge sedan. Vi kan utöka den kampanjen nu. En svensk håller käften, fegar ur, hemlighåller, smusslar, vägrar berätta sanningen.
Allt för att våga/orka/kunna möta sin självbild i spegeln…
På riktigt… Vad handlar detta om?
Det handlar om ett samhälle som kollektivt kollapsat. Det handlar om ett land som är så förbannat ängsligt att förlora sin självbild att en myndighet (som har som skyldighet att redovisa sitt arbete) hemligstämplar (alltså mörklägger) fakta om det som rör invandringen.
Det är ett skrämmande demokratiproblem att sanningen tycks vara för farlig för vissa, men okej för andra.
Fråga: Varför vågar inte polisen redovisa dessa fakta? Varför känner man sig tvingade att mörklägga detta?
Sverige är inte ett land fullt av rasister. Inte ens folk som röstar på SD är rasister. Sverige är ett land fullt av folk som vägrar bli behandlade som barn, som mindre vetande, som idioter. Folket har rätt att själva ta ställning till sanningen. Denna förbannade mörkläggning kommer bli en svart pendel som strax slår tillbaka och raserar hela skiten.
Jag hopas det sker snart och att vi i ruinerna av lögnen bytta ett solidariskt, varmt, inkluderande samhälle där myndigheter, politiker, fackpampar, polis media och resten av anhanget slutar behandla medborgarna som idioter.
[adinserter name=”marcusbirro.se – Mid”]