Augusti 2010 var också rätt varm.
Åtminstone när vi kom tillbaka från BB med Mimmi Severiina Elda Birro.
Det är fem år sedan idag.
Nu är hon en bestämd liten fröken som sjuder, sprakar och vibrerar av liv, en gåva och en glädje. Gud vad fort det går. Fem år. Väldigt mycket har hänt även i mitt eget liv sedan dess, framgångar och skandaler.
Jag älskar dig Mimmi. Hoppas du får en riktigt vacker och värdig födelsedag,
Snart ses vi. Jag och Milo har varit och handlat lite och slagit in paket till dig.
Alldeles oavsett allting, vad du hör och vad du ser, så vet att jag älskar dig så innerligt. Din mamma också. Och din storebror. Han är så stolt över dig att han växer en halvmeter när vi dansar fram på Götgatan och pratar om dig.
I dag är din första dag på förskolan efter sommaren. Nu är du äldst där. Milo börjar skolan om en vecka.
Helt overkligt…
Men tiden, Mimmi…. Du har den i din hand. Den är på din sida. Livet är ljust och du välter det åt ditt håll varje morgon. Det är din värld det här, dina timmar, din plats, din innerliga saga…
Nyss var både du och Milo två små paket i vita lakan. Nu fyller ni två kärleksröda spår i den här världen. Nu är ni två helt egna, unika människor. Givetvis är ni rätt mycket som era föräldrar men ni är er själva, med era gåvor, era gudasända gåvor till den här stökiga platsen vi valt att leva på.
Ni är anledningar när mörkret tätnar. Ni är mål och mening. Ni finns med i exakt allting jag gör. Allt jag försöker bygga bygger jag för er.
Jag vill att ni ska ha det bra. Jag vill att ni ska må bra. Jag vill att ni ska stråla i det här skrynkliga världen.
Så älskade Mimmi. Du är döpt efter en fantastisk faster i Italien och efter en sång med The Mission, om Severina, en tjej som älskar livet, som älskar att dansa, som tror på Gud och änglar och som framförallt inte låter någon enda människa sätta gränser för hennes hjärtas storslagna landvinningar…
Låt ingen begränsa dig. Låt ingen stjäla ditt ljus.
Grattis Mimmi.
Du är så älskad.
När mitt blod rusar fram och gör en sväng där träden står svarta och skrämmande kommer du springande emot mig med din varma famn, dina små händer…Och då öppnar sig himlen i allt sitt ljus och jag ser, och inser, att vårt blod blandas, vårt blod löper samman, vi är samma grenar på samma träd.
Och Gud ler i sin himmel.Odrägligt stolt över dig.
Liksom jag.
Din pappa.