En öppen vinter.

I går blåste det så att det sjöng i springorna. Grannen ovanför, som fått för sig att hon måste gå runt inomhus i vad som låter som skidpjäxor, slet i balkongdörren tills den skrek som ett slaget djur.

De kala grenarna kastar sig fram och tillbaka. Det är några plusgrader och lördag i världen. Inte min favoritdag. Jag vet inte vad det är men lördag är som en kostym som sitter illa. Så har det alltid varit. Även när jag ung var lördag ett omkullvräkt vattenglas. Stiltje. En förmiddag med förhoppningar och en eftermiddag i tristess.

Men det är underbart att ha barnen här. De vrider upp glädjen för mig. De är veken i jorden, ett bloss som slår upp, gläntan äntligen efter tio timmars meningslös vandring rakt in i en dimma med tänder…

Jag läser Ulf Lundell, En öppen vinter. Dikter, eller polaroid-bilder i form av texter skulle man kunna säga. Den kom för sex, sju år sedan. Lundell är underbar, han är rädd, arg, rädd igen. Han kör bil mellan Österlen och Stockholm och blir förbannad på allt och alla, också på sig själv. Han skriver med en direkthet som tilltar mig. Han håller mig på tårna. Han är en av oss, en av de harhjärtade, en av oss som aldrig verkar få livet att gå ihop.

Vad är en öppen vinter? Nykterhet, strävan, arbete, blicken fokuserad, löprundorna över Västerbron.

Kärleken till barnen, till Michaela. Att inte bli bitter på alla jävlar som knyter upp snaror överallt för till sist upptäcker man att det inte är min skog de huserar i, det är inte i min skog de knyter sina snaror och gillrar sina fällor, det är en skog jag aldrig behöver sätta min fot i, det är deras mörker, deras elakhet är deras, min blick rör sig över andra vyer, regnet jag känner, anar, ser dra fram över hustaken är mitt regn, min storm.

Jag träffade en redaktör i veckan som sade det till mig, ”Vi vill inte ha mer av den där gnällige Birro, han som är sur för allt han blivit utsatt för” och visst hade han rätt och visste gnäller jag ibland men det har inte varit enkelt att stå stadig här, att stå rak och gå stolt efter det förbannade året jag har bakom mig. Det har inte varit enkelt men jag överlevde, jag är här, jag är stark, jag är grymt bra på det jag gör, och visst har jag fortfarande alla skäl i världen att vända det här fårade gamla ansiktet mot vinnarna och himlarna som jag alltid har gjort och fortsätta gå min väg som inte bara är min utan också er värld, ni som fortfarande och gärna läser det jag skriver.

En öppen vinter.

Det är fint. Det är vad vi behöver just nu, en öppen vinter.