Om man efter omröstningen i England sätter sig i en tevesoffa eller här på FB och föraktfullt klär på sig den sura minnen och sätter sig till doms över att människor i ett annat land, med andra förutsättningar, kommit fram till ett beslut man inte delar, är man på något sätt en del av själva anledningen till att resultatet blev som det blev…
När välbetalda politiker beklagar sig över valresultatet blir de omedelbart själva sinnebilden av varför det gick som det gick. I alla andra sammanhang handlar makt och demokrati om att bygga underifrån. Folket bygger landet. Men EU har det med tiden blivit tvärtom. Det som startades som ett fantastiskt freds och handelsprojekt har börjat vittra sönder. Och eliten har försökt bygga uppifrån och ner…
Jag är för EU. Men jag förstår att en massa människor vill visa sitt människovärde (ja, faktiskt), att de för en gång skull vill låta just SIN röst höras, vill berätta för slipsarna och kostymerna, för de snörpta munnarna, för damerna i de svindyra dresserna, vill berätta för eliten, media, tyckare och tusen andra, att de fortfarande är folket, att folket också äger rätten att definiera sin omvärld.
Om nu EU är ett sådant fantastiskt och nödvändigt projekt för vanligt folk, kanske det är dags att börja snacka om vilken total oförmåga makten visat prov på när det kommer till att berätta för folket att EU är ett fantastiskt och nödvändigt projekt…
Detta är ett långfinger åt etablissemanget. Jag tycker för egen del att det är ett olyckligt och kontraproduktivt långfinger men jag har stor respekt för det. Jag litar på folk. Jag tror människor är kapabla att själva avgöra när och varför det är dags att berätta för eliten att eliten kapat alla trossar, att eliten dragit iväg med stålarna, makten, inflytandet och dumpat avloppsvattnet vid bryggorna hos vanligt folk…
Detta är ett nederlag för alla dem som själva kapat banden till vanligt folk, journalister, politiker, ekonomer, börsklippare, företagare, de unga, svala männen och kvinnorna i finanssektorn som nu förfasar sig över att London kanske inte längre kommer förbli Europas finansiella centrum….
Herregud, hur många promille av britterna har nytta av att miljarder de aldrig kommer i närheten av klickas bort eller hem ifrån datorer i höga hus i London?
Om en superrik börsklippare bönar och ber om att England ska vara kvar i EU, varför ska då en sådan som jag (eller du) vilja vara med? Eliten ser enbart till sina egna intressen.
Jag vet inte vem som vinner och vem som förlorar på det här. Tiden får utvisa. Men det är svårt att inte känna en viss ilning av glädje när representanter från i stort sett alla starka, rika, välbesuttna, inflytelserika och korrekta branscher och institutioner sitter i tv och ser bekymrade ut.
För den centrala frågan måste ställas. Är de bekymrade för folkets skull?
Eller är de bekymrade för egen del?