Byggställningar utanför fönstren. Män i gula hjälmar som promenerar förbi när jag brygger mitt kaffe.
Jag har bytt advokat och försöker parera bitterhet och girighet så gott jag kan. Ilskan när jag inser att jag aldrig kände henne. Ilskan över orättvisan.
Men jag lägger allt det där vid Jesus fötter. Jag andas, ber.
Sorgen över att tvingas genomlida en annan människas nedsmutsande.
Men jag kan inte styra det. Jag försöker förlåta. Jag försöker sätta mig över det där fördärvliga spelet.
Men girigheten efter att jag slavat och slitet och nu försöker bygga ett nytt liv… Efter att ha med glatt hjärta stått för allt så länge det gick bra…
Den bitterheten får jag be bort…
Våren bryter isarna så att det hörs. Himlen är hårt spänd över Riddarfjärden. Det är vackert.
Barnen är vackra. De vaknar och slår ut i den taffliga trädgården som är mitt liv varje morgon och jag älskar att jag tog den där striden förra året och att jag vann den.
De behöver mig. Jag behöver dem.
Världen är en brottsplats. Alla skriker. Ingen säger något av värde. Allt är vind.
Jag drömmer om ett litet hus en bit utanför den här byhålan, en trädgård, sandaler, buskar, krusbär, vinbär, ett äppelträd eller två. Jag drömmer om att känna solen värma jorden.
Vägen till människan går alltid ifrån människan.
När jag blir viktig för någon annan och mindre viktig för mig själv mår jag som bäst.
Klipper mig hos Ida på Verkstadsgatan och det uppstår en viss förvirring över vems lilla bebis det är som lånat kontoret tillsammans med föräldrarna och jag tänker barn, barn, barn, det är vad som slår ut i den här mörka tiden, barn är det som räknas, barn är, som Lundell sjunger, det enda som finns…
Himlen. Azurblå.
Jag minns när jag upptäckte att det riktiga livet, det som räknas, det av betydelse, alltid är det på insidan.
Men samtidigt lever vi i en tid och i ett land som i hög grad gjort det yttre livet till Gud.
Det är en stökig tid för romantiker och drömmare.
Kent ska lägga av också och det tog lite tid men till sist, runt 2005, upptäckte jag deras briljans. Du & jag döden är en av de bästa svenska skivorna som någonsin spelats in.
På en perrong söder om söder nu. Solen skiner. Det är 10 plusgrader och så här gammal har jag aldrig varit.
Men jag älskar igen. Jag sköter mig. Jag arbetar hårt och tar hand om mina barn.
Och med M vid min sida finns det egentligen inga gränser för det nya, friska, modiga livet…