Snart kväll igen i detta sönderslitna gamla land…

På vägen hem idag såg jag solen klättra tappert över takåsarna.

Det är sju plusgrader. Jag viker ner luvan på jacka, vänder mitt ansikte mot den där eviga himlen och försöker ta in allting som händer som nu, allting som är en känslig människas mardröm, en sorts matematisk kod som inte går att lösa.

Sverige är hårt, hårt spänt. Sverige är en blågul vajer i en mörk rymd och det är en vajer som hotar att brista. Ska/bör man vara rädd eller är det fånigt? Vad ser jag framför mig för mig själv, mina barn?

Gäng drar runt i storstäderna på kvällar och nätter, de våldför sig på kvinnor , ofredar dem, örfilar dem, gruppvis alltså, så fegt som något kan bli, de ägnar sig åt skadegörelse, polisen skriker efter mer resurser, det är en helt ny form av kriminalitet som dykt upp bara senaste tiden…

För några dagar sedan fick tio (!) poliser fly ut via nödutgången på ett asylboende eftersom stämningen var så hotfull.  Det liknande, enligt polisens egna rapport om ”en hejaklack på en hockeymatch”.

Minst en polis fruktar för sitt liv. ”Jag var mentalt förberedd på att slåss för mitt liv” skriver en av poliserna i den interna utredningen.

Kan vi stanna där ett ögonblick?

Människor som vårt land valt att ta emot hotar poliser till livet…

Människor som säger sig ha flytt från krig och lidande, som efter en lång resa kommer till ett land som är känt i världen för sin gästfrihet mot flyktingar, och så så hotar de poliser till livet?

Vad handlar detta om?

Enligt Expressens ledarsida handlar det till stora delar om att flyktingarna som kommer hit tvingas bo trångt.

Hur oanständig i sin perversa iver att förbli politiskt korrekt får man egentligen bli? Hur blind för den verklighet vi har omkring oss går det att bli`

Det är alltså därför en femtonåring knivhugger en ung kvinna till döds, för att det är trångt?

Stå framför den unga kvinnas anhöriga och säg det om ni vågar,  kära före detta kollegor på Expressen.

Polisen och resten av myndigheterna verkar stå helt handfallna inför de grupper av marockanska ungdomar som drar runt och vandaliserar och ofredar unga kvinnor på staden. Det är väl bara att ta dem och låsa in dem.

Enligt polisen flyr de från de boenden som finns för dem. Vad ska de då här att göra?

Ska vi tinga dem att söka asyl här fast de inte vill? Jag fattar inte…
Om man verkligen vet att de är från Marocko, om det går att bevisa det, varför inte köra dem till marockanska ambassaden? Samla ihop dem och sätt dem på ett flyg tillbaka till Marocko. Skicka räkningen till Marockos ambassad.

Polisens resurser går allt mer ut på att ta hand om bråk på flyktingmottagningar.

Dessutom har terrorhotet mot Sverige höjts och förstärkts. Vi hjälper säkert en del människor och den delen är jag stolt över. Men vi verkar inte ha någon kontroll alls över vilket kaos, vilka krig, vilka vanor och vilka brott vi därmed också tar in i landet.

I vissa fall får man tala om kultur, i andra fall får man det inte. Under tiden rasar verkligheten över oss i kväljningar, i svarta vågor…

Fler sansade röster måste höja rösten rörande detta. Fler journalister måste våga skriva. Fler poliser måste vittna. Annars kommer den där blågula vajern att brista och då blir det riktigt hemskt här.

Jag fattar ingenting. Denna undfallenhet. Denna plågsamma oförmåga till handling. Ta tag i problemet nu när det ligger på bordet.

Det skymmer utanför fönstret. Solen orkade inte upp hela vägen ovanför husen. Snart är det mörkt och kväll igen i det här sönderslitna gamla landet…