Mycket som valsar runt nu.
Så här var det.
Efter att ha fått sparken från Expressen och flera andra fann jag mig stå utan pengar. Verkligen utan pengar. I samband med att jag stod barskrapad och desperat fick jag ett antal erbjudanden. Samtiden var ett av dem. Jag mejlade förutsättningslöst om vad man kunde göra och vad det skulle kosta. Jag behövde pengarna. Jag behövde verkligen pengarna. Som jag minns det var erbjudandet högre än summan som valsar runt. Men det var tidiga och förutsättningslösa mejl.
Jag delar inte Samtidens värderingar och insåg att jag inte ville skriva för dem. Jag fick ett förslag i en svår situation, övervägde det, bollade lite med någon person och kom sedan fram till att det inte var något för mig.
Alltså lät jag mina värderingar segra över mammon. Strikt ekonomiskt borde jag ha tagit jobbet.
Jag fick ett erbjudande som jag avböjde. Jag har inte skrivit en rad för Samtiden och inte tagit emot ett enda öre från Samtiden.
En förhandling är en sak. En överenskommelse och ett samarbete är något helt annat. Åtminstone i min värld.
Om detta är värt ännu en hetsjakt kan inte jag bedöma. Det får andra göra.