Gula löv på träden utanför nu. Det prasslade av fallna löv nere vid busshållplatsen där jag stod med barnen. Mimmi till förskola och Milo till dagis. Underbart att vara med barnen.
Jag är helt ur slag. Ingenting av det jag gör får vind under vingarna. Jag trodde nog det skulle lossna lite, rassla till, hända något. Men jag står fortfarande nästan helt utan inkomst och samtidigt hotar skilsmässan mig att ta de sista pengarna mitt bolag har. Så ser kärleken ut. Så ser könskampen också ut.
Som det ser ut nu måste jag flytta från min bostad. Det är verkligen deprimerande det mesta. Jag börjar tappa lusten, tappa engagemanget. Jag orkar inte kämpa, mejla, söka jobb hela dagarna och bara mötas av leda, ointresse och tystnad.
Vill verkligen tacka alla som kom till releasefesten i tisdags.
Det var en liten vitsippa i dyn.
Just nu läser jag hysteriskt många böcker på samma gång. Dels Lundells Friheten, en bok om Michelangelo och skapandet av Sixtinska kapellet, Knausgård givetvis, alltid Knausgård och så Pirlos bok. Där emellan är det lite Stephen King också. Och Bibeln.
Det känns som att sjunka, att till sist njuta av att sjunka.
Jag vill att skräcken viker undan.
Helst innan hösten.