Igår läste jag i Aftonbladet (!) långa snyftreportage om svenskar i London som bekymrat såg på mig med ledsna ögon… Det var en obligationsmäklare i London som var orolig över vad som skulle hända med finanssektorn, det var en strateg på en reklambyrå och det var en framgångsrik smyckesdesigner och advokat (!)….
Tre rika personer som förfasade sig över ett mittuppslag över hur hemskt det skulle kunna bli nu när folket röstat som de gjort..
Den där artikeln fick mig att må illa. Om nu de allra rikaste beklagar sig kanske det förklarar varför alla andra röstade som de gjorde?
Som gammal punkare är det enkel matematik. Om de redan rika och besuttna beklagar sig, borde det väl betyda att det är något bra som hänt?
Jag tror på samarbete. Jag tror på Europa. Jag tror på att nationer, folk, medborgare och ideér ska få flöda fritt. Jag tror att allt som sluter sig och slutar cirkulera, som vatten, blir unket och smutsigt till slut.
Men jag tror ännu mycket mer på demokrati och folkligt uppror.
EU startade som en sorts försvarsmur mot krig och sönderfall. EU byggdes som ett freds och handelsprojekt i en tid som helt naturligt omöjligen kunde veta något alls om de problem som Europa står inför nu.
På flera sätt kan man med fog säga att Europa nu är en helt annan kontinent än den var när EU bildades. Hela kartan har ritats om. Järnridåer, länder och öststatsblocket finns inte mer. Allting är förändrat i grunden.
Alltså står det alltmer klart för mig att EU i sin nuvarande form totalt har spelat ut sin roll. Projektet har fortsatt att byggas, men inte underifrån utan ovanifrån. EU har blivit elitens och maktens skötebarn, ett projekt om stora pengar och makt.
Många vill hävda att det inte går att vara för samarbete och frihandel och emot EU på samma gång.
Men är Europa och EU samma sak?
Visst kan man känna tillhörighet med en kontinent, med andra länder och folk utan att för den skull applådera en sammanslutning som de senaste tio, femton åren fullständigt gett blanka fan i sina allra mest utsatta medborgare.
När makten och eliten kör över folket kommer folket förr eller senare att reagera. Det är en naturlag. Detta är elitens misslyckande. Detta är politikernas misslyckande. Detta är medias misslyckande. Ingen har lyckats övertyga medborgarna om att projektet EU är värt att försvaras, värt att stanna kvar i.
Jag tror att man kan känna sig som både britt och europé och ändå vilja att Storbritannien ska lämna EU. Det borde gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt, även om det är midsommarhelg…
Så här sade Europeiska Kommisionens ordförande Jean-Claude Juncker angående hur EU resonerar när man ska besluta sig för saker och ting:
” Vi beslutar oss för en sak, sedan låter vi det vara ett tag och väntar för att se vad som händer…Och om ingen reagerar på vårt förslag, och det gör ingen för de flesta människor vet inte vad det är vi beslutat om, så fortsätter vi processen steg för steg tills det inte finns någon återvändo…”
Okej. Fattar ni nu? Detta är alltså kommisionens ordförande som visar prov på detta sylvassa folkförakt.
Läs gärna det där citat igen. Det kanske får dig att förstå och respektera varför människor ÄNTLIGEN valde att göra sina röster hörda…
För när eliten och makten resonerar som ovan har vi medborgare en skyldighet att göra uppror.