Grattis Akademin. En manshatande facist tar plats runt bordet.

Galenpannan Valerie Solanas blev känd för att hon nästan mördade konstnären Andy Warhol.

Hon var en sinnessjuk och mycket förvirrad människa som skrev ett mycket sjukt och förvirrat ”manifest” som gick ut på att man skulle mörda alla män, allra helst genom att knivskära dem.

Hon hävde ur sig en del annan fascistisk propaganda också men hon hade blivit förpassad till bakgården om inte radikalfeminismen plötsligt fått för sig att göra denna mycket motbjudande människa till hjälte. 

Långsamt, konsekvent och tålmodigt svalde kulturvärlden skitsnacket och lyfter upp henne till en sorts förkämpe för kvinnors rättigheter.

Nu lyser hennes visioner igenom inom stort sett alla kulturella yttringar.

Gud nåde den som vågar sig på att skriva en roman, göra en film, eller skriva en sång som inte inackorderar sig i genusfacismens härskande diktatur.

Solanas retorik går ut på att exakt allting är männens fel och att världen blir en god plats om alla män slaktas med kniv.

En av de som hyllat henne reservationslöst genom åren är författaren Sara Stridsberg. Hon har alltså hyllat en fascistisk ideologi. Rasar någon? Har något alls reagerat?

Nej.
Tvärtom!
Nu är hon invald i Svenska Akademin vars ledord ju är ”snille och smak”…

Jo, tjena…

Jag undrar i mitt stilla sinne om Stridsberg blivit invald om hon offentligt hävdat eller med emfas stött någon som sagt att han eller hon skulle vilja utplåna alla kvinnor från jordens yta.

Svenskt kulturliv är stinkande ankdam av kommunister, manshatare och idioter. Det finns undantag men de är hysteriskt få.

Och jag är glad att mitt rättstavningsprogram envist ändrar Stridsberg till Strindberg…