Vad innebär det att vara författare?
Det är mer än ett yrke. Det är ändå samtidigt ingenting som är märkvärdigare än något annat. Det är både ett yrke och en läggning, en medfödd defekt, en brist, ett tomrum, en svart vind, en vemodig sång i hjärtat som startar igen och igen.
Jag har givit ut sjutton böcker och det känns som om jag inte börjat än.
Man bygger något med sitt liv genom sitt skrivande. Att ge ut en bok kan vem som helst göra, att ge ut två kräver något mer.
Att vara drygt fyrtio och ha givit ut sjutton är galenskap. Eller snarare raka motsatsen egentligen…Medicin mot galenskapen.
För det finns inget alternativ. Jag har aldrig haft några andra kryss på min karta. Det enda jag drömde om var att bli författare. Det var en dröm som var nedlagd i mig från början. Det fanns inga alternativ. Jag har aldrig haft en plan B med mitt liv.
Det jag gör är att hålla marken där den drömmen slog ner helig och fri från ogräs, från nöjen, droger, lättja och annat som vill flytta min uppmärksamhet från denna plats.
Skrivandet är också en nyckel till att begripa omvärlden. Den stiger nämligen hela tiden. Den hotar dagligen att svämma över sina breddar. Så jag bygger vallar med hjälp av orden. Jag skriver mig till en glänta där jag kan slå mig ner ett tag. Jag hugger mig en väg framåt med hjälp av skrivandet.
Men en författare är också en motståndsman, en partisan.
Det är här jag möjligen skiljer ut mig från mina andra författande kollegor.
Jag riskerar nämligen något dagligen med det jag skriver. Jag går emot strömmen. Jag håller inte käften. Jag viker inte ner blicken.
Det gör mig inte till en märkvärdig eller till en bättre författare, men det gör mig mänsklig och stolt i mina egna ögon.
En författare bygger något med sitt författarskap. Alla böcker jag givit ut är byggstenar i detta bygge. Det finns ingen fast form eller ens en ritning till det jag bygger, det får bli som det blir. Sten läggs på sten och när allt är färdigt en dag kanske man kan se vad det föreställer…
Jag skriver eftersom det är allt jag kan. Jag skriver eftersom världen är en sådan fruktansvärt obegriplig plats att vara i.
Som jag ser det, och det jag har upptäckt efter alla dessa år som utgiven författare, och efter att ha varit med om ett och annat, är det bara arbetet, alltså skrivandet, och kärleken som kan hålla en människa vid liv.