När det gäller sexuellt ofredande har alla män ett ansvar. Vi fäder har ett ansvar hur vi uppfostrar våra sönder och döttrar. Jag vill hävda att vi i Sverige kommit ganska långt på detta område.
Vissa grupper är också snabba med att kräva av alla män att ta ansvar för att några extremt få män beter sig som svin och begår dessa övergrepp. Jag har inga problem med det. Jag tar gärna det ansvaret. Jag står upp för sunda, goda och solidariska värderingar.
Jag skäms som man när jag läser om allt från tafsande till regelrätta våldtäkter. Jag blir skitförbannad på alla idiotiska män.
När det gäller vissa män som satt ett kulturellt och religiöst förtryck i system inträder dock helt nya villkor. Detta illustreras kanske bäst av det samtalet jag hörde för en tid sedan i SRP1, i programmet Människor och tro. En panel bestående av politiskt engagerade och pålästa kvinnor rabblade vant upp de Södertörns-programmerade klassikerna om manligt förtryck, patriarkat och ALLA mäns ansvar när det gäller sexuellt ofredande.
Men så tog programledaren upp det förtryck som kvinnor utsätts för i vissa förorter av män med annan kulturell och religiös bakgrund. Det talades bland annat om att kvinnor klockas vid T-banan och annan kontroll, utförda av män ståendes vid stationerna. Det talades om påtvingande äktenskap. Det talades om hedersförtryck. Det talades om unga kvinnor som övervakas av sin egen familj. Det talades om unga kvinnor som MÖRDAS för att de vill leva sina liv. I Sverige 2016 mördads det kvinnor av sin egen familj för att de vill älska vem de vill!
Är inte det en boll som vänstern borde kasta sig över? Är inte det värt en lastbil eller två under Pride-tåget? Är inte detta något för de unga arga kvinnorna på Södermalm att ta tag i? Är inte detta något den där Zara Larsson borde ägna några minuter åt?
Men plötsligt var allt snack om strukturer och patriarkat som bortblåst Då gick det inte längre om att tala sammanhang.
”Man ska inte generalisera så här. Det går inte att skuldbelägga på detta sättet” sades det plötsligt.
Istället kom panelen fram till en annan lösning…Man skulle ta bort bänkarna vid T-banenedgången…
Ni hajar…
Jag förstår inte det där. Varför är det tydligen att okej att tala om strukturer och förtryck i det ena fallet, men inte i det andra? Vad är alla så förtvivlat rädda för?
Det är hur enkelt som helst att se att vissa värderingar gällande islam är patriarkala. De allra grövsta, vidrigaste och bestialiska uttrycken för detta patriarkat inkluderar hedersmord, kontroll, förtryck och misshandel.
Vi behöver ha med ALLA goda krafter i de här samtalen. Annars lämnar vi fältet fritt och öppet för andra typer av krafter.
Jag har blivit en sorts nagel i ögat på det feministiska etablissemanget och jag kan leva med det. Jag har skrivit och gjort mer för ett solidariskt och på riktigt jämställt samhälle än vad hundra arga fikagäster nere på Rio Rio på Hornstull gjort under hela sina liv.
Deras kamp blir mest en teoretisk dans runt den stora elefanten i rummet och efter en viss tid återstår ett annat ord….Hyckleri.
De verkligt utsatta kvinnorna verkar feministerna inte alls intresserade av att upprätta och värna.