Skriva krönikor just för radio har jag gjort sedan 1997.
På förmiddagarna i SRP3 sändes ett program som hette Bossanova där jag hade mina första krönikor.
Jag spelade också in och sände några till Radio Göteborg under den tiden.
I januari 1999 drog vi igång Frank i P3 och då skrev jag krönikor varje vecka. Att skriva krönikor för radio skiljer sig från andra typer av krönikor eftersom det är viktigt att meningarna flyter lätt och rätt när man läser in dem. I början spelade jag in dem på rullband och gav till teknikern eller producenten innan sändning men så småningom bandade jag dem direkt med teknikern innan programmet drog igång.
Samma kväll som Frank sändes för sista gången i P3 gjorde jag min debut som programledare för Karlavagnen i SRP4. Det blev en omedelbar succé´och det är något av det roligaste jag fått chansen att göra. Jag sände programmet på fredagar mellan 2007-2010.
Jag har meddelat chefer och andra på SR att jag mer än gärna sänder Karlavagnen igen men det verkar hopplöst just nu.
Jag beklagar det. Jag vet att jag skulle göra det riktigt bra.
Hur som helst, till de där programmen hade jag till varje avsnitt tre nyskrivna krönikor som sändes direkt i starten 2140, en efter nyheterna kl 23 och så en som gick precis i slutet.
När jag var väldigt ung var Jack Killian en hjälte, ni vet radiorösten som alltid avslutade sina kvällar med God night, America where ever you are…
Radio Birro är i första hand en serie där jag möter människor som intresserar mig. Men varje avsnitt innehåller också minst två skrivna krönikor som läses upp och som går i samklang med gästen eller gästerna, och om det vi pratar. Jag är så glad att få chansen att återigen odla den talangen av mitt skrivande.
De senaste dagarna har jag fått väldigt mycket beröm för just de delarna av Radio Birro och jag vill verkligen tacka alla er som berömt. Jag blir stolt och glad.