…Och solen spränger genom molnen.

Alvesta. Jag var här 2009 tror jag det var…

Tåget hade gått sönder och de backade tillbaka till stationen i Alvesta den gången. Tog in på samma hotell jag bor på den här gången. Känns som jag är helt ensam där. En märklig, fridfull känsla. Det finns en sida av mig som älskar sömniga småstäder, halvtaskiga hotell och regnvåta nya gator, villakvarter och stängda butiker. Livet som en Kent-sång.

Jag snurrar på mig lövruskorna och drar ut och springer. Älskar att springa i nya städer, på nya orter. Jag bara drar, får se vart jag hamnar. Regnet har frusit på gatorna så jag får springa försiktigt. Jag lyssnar på Teologiska Rummet i P1 som talar om den kände antinazisten Dietrich Bonhoeffer som hängdes precis i krigsslutet. Man kunde höra de allierade närma sig när han mördades av nazisterna. Poeten Ylva Eggehorn medverkar. Hon är fantastisk.

Sedan duschar jag och ser färdigt en film. Ringer barnen med Face och pratar med Michaela. Saknar henne…

På mobilen rullar Milan bort Sampdoria och vinner med 4-1. Jag somnar efter att ha läst lite i Bibeln och så Andrea Pirlos bok. Älskar honom.

Vaknar klockan 0630 och drar ut på en ny löprunda, åt andra hållet den här gången, hittar en kyrka, fler fina kvarter och så en sjö och en väldigt fin väg alldeles intill vattnet. Det regnar och blåser men är plusgrader. Fint att starta dagen med en löprunda. Sedan är det frukost nere i restaurangen och det är jag och två kvinnor med ett litet barn som är de enda gästerna..

Jag möter prästen Daniel i receptionen och vi åker den korta vägen till Moheda, ett litet samhälle strax utanför Alvesta. Vilken vacker kyrka de har! Från 1100-talet. Det vilar en stor frid över kyrkan och den fylls av folk som vill fira advent. Jag läser en kort liten text men sedan är jag enbart en del av gudstjänsten och det är som att fylla ett kärl med ljus.

Församlingshemmet är fyllt till sista plats och de fantastiska kyrkvärdarna (detta svårt underskattade yrke) hämtar extrastolar och skivar snabbt upp mer kaffebröd som bärs ut på brickor.

Jag talar i en knapp timma och signerar böcker efteråt.

Det värmer mitt hjärta att så mycket folk vill komma och lyssna. Särskilt med tanke på allt som hänt., avbokad kyrkturne´och annat. Men folk vill lyssna. Folk är öppna och nyfikna.

Ett stort tack till alla som kom och lyssnade. Det betyder mer för mig än ni tror. Hoppas ni blev stärkta i er tro och i era liv av mitt tal.

Nu sitter jag på tåget hem och fick just beröm av en man för min Pod, Radio Birro.

Och solen spränger igenom molnen…