Jag är lite ringrostig, jag märker det när det blir min tur att tala i den nästan fullsatta Missionskyrkan i Bankeryd.
Det är ingen självklarhet för mig att få resa runt och tala om tro längre så jag är väldigt tacksam över att Bankeryd vågade öppna sina portar, och jag är glad att så många ville komma och lyssna.
Mitt framträdande är lite ofokuserat men jag försöker göra så gott jag kan. Jag vill att publiken ska känna och veta att jag förändrats, att mycket har tonat ner i mitt hjärta där annat blommat upp.
Efteråt är det lång kö vid bokbordet och det är alltid en glädje att få ta emot så mycket uppskattning och signera sina böcker till människor efteråt.
I bilen tillbaka till hotellet berättar ungdomspastor Daniel om att göra något för någon annan utan att det sys, utan att det märks och kanske, tänker jag fast för sent när han åkt, är det vad skrivande kan vara i sina bästa stunder, små ljusa, trappsteg skrivna av någon annan men snickrade på av dig. Mina ord hjälper dig tillbaka till dig själv. Och tvärtom.
Så vill jag ha mitt skrivande.