Jag älskar ju Stephen King och om King hade velat hade han skrivit en fantastisk roman om ett fruktansvärt rum som förvandlar alla som går in o det. Det spelar ingen roll om du är man eller kvinna. eller en hen. eller socialdemokrat eller liberal, eller något annat heller för den delen. Alla förvandlas. Alla blir monster, förvandlas till oigenkännlig…
Så ser maktens rum ut.
En del hävdade förr att allt det där skulle ändras om fler kvinnor om i de där rummen men det är inte männen som sådana det är fel på, det är rummets natur, det är vad makten gör med folk. Maktens rum formar alla som går in i dem. Det formade mig när jag var på insidan, när jag gjorde mig hemmastadd i de där fruktansvärda rummen så förvandlades också jag. Det finns nämligen olika sorters maktens rum. Kändisskap, pengar, bekräftelse, politik, media.
Men värst är maktens rum.
Jag hinner knappt landa innan jag läser att socialdemokratin, en rörelse som en gång startades som en direkt motkraft mot en förljugen och stelbent och delvis människofientlig borgerlighet, skyller låga opinionssiffror på…öh….väljarna. Alltså folket. Det är folket som har fel.
Klassisk maktarrogans. Tydligare kan man inte beskriva vad det där rummet gör med människor.
Hur liten självinsikt har man om man anser att det är folket som har fel om folket inte sympatiserar med paritet man tillhör?
Men självinsikt existerar inte i de där fördärvliga rummen. Det är inte så att man saknar den lite till mans, ingen vet ens vad självinsikt är för något.
Det var rörande att se LO, landets stora fackföreningsrörelse reagera när det stod klart att allt fler av förbundets medlemmar sympatiserar med andra partier än det socialdemokratiska. Tid för eftertanke? Tid för bekännelse, självrannsakan och varsamhet?
Nej då. Man lanserade en svindyr reklamfilm MOT ett av de andra partierna istället.
Hej vad det går…