Tecknen är i det närmaste tidlösa. De har funnits där länge. Några av oss; skriftställare, författare, människor med örat mot marken och blicken riktad både inåt och utåt, äger kanske förmågan att något tidigare läsa av dessa tecken i tiden.
Litterära minröjare.
Människor med hjärtat i kupade händer, märkligt svaga och starka på samma gång, med en sällsam förmåga att få knäckta vingar att lyfta igen, upp igen, mot den där sotigs himlen, nya himlar, nya strider, nya vinster och nederlag…
Få författare har betytt lika mycket för mig som Ulf Lundell. Han har varit en sorts dov spegel genom hela mitt liv, en tröstare, en modig, grinig typ som vågat vara patetisk, romantisk och därför mänsklig, en av de riktiga konstnärerna. Genom åren har jag rört mig i olika tempon runt hans verk, men han har alltid varit viktig. På så många olika sätt.
2003 gav han ut en bok som väl mest är att likställa med en sorts blogg i tegelstensformat, en bok med samlade reflektioner om samtiden, kärleken, politiken, musiken och skrivandet. I texterna kan man se att den sträcker sig tillbaka till i alla fall slutet av nittiotalet. Han skriver om VM i fotboll 1998 och att det är 1994 och hjälper oss därför att placera det han skriver rätt i tiden.
Så här skrev Ulf Lundell för snart tjugo år sedan:
” Det är ett av det här landets största handikapp, att vi tror oss så mycket förmer än andra men att förstås inte är det, hur mycket vi än vill oss det. ”
Och så har Lundell, detta alltså i slutet av nittiotalet redan, formulerat åsiktskorridoren på följande sätt:
” Här får ingenting luftas, här råder faktiskt en besynnerlig form av åsiktsförbud. Det finns så mycket i dagens Sverige som borde få luftas upp men skräcken för att detta uppluftade ska ta form och bli allvarliga hot är så stor att…Under mattan med det. Vi ska hålla oss för goda, vi ska vara ideala, vi ska tänka oss fina så blir vi fina, och där under mattan gror skiten, gror frustationerna.”
Det är en anmärkningsvärt klockren profetia.
Han skriver också, efter att han lyssnat på radio om en framväxande islamistisk fundamentalism i svenska förorter (detta skrivet runt 1998):
”Unga män som återvänt till ursprunget, till medeltiden alltså, allt kan lösas genom att följa profetens ord och en norsk forskare säger att i ett framtida Sverige kommer förmodligen det tänkandet slå igenom, lagar, regler, förhållningssätt, förenklingar, strävhet, kärvhet, stränghet, fundamentalism. Vill vi det?”
En författare måste vara obekväm, skoningslös, innerlig, självutlämnande, modig, orädd.
Annars är han ingen författare.
Lundell: ” Att vara författare och inte kunna skriva utan ensamhet.. Och inte kunna uthärda denna ensamhet…Utan att skriva”.