Väldigt glad när kyrkor och församlingar lyckas slita sig från delar av kristenhetens spända moraliska koppel och faktiskt vågar och vill bjuda in mig för samtal.
Jag tänker inte ta scenen i anspråk och dundra ut min offerroll. Jag tänker inte ens försvara mig. Jag har hela tiden haft för avsikt att ödmjukt närma mig det som hänt. Om inte kyrkan är platsen för livets alla frågor, också de svåra, vilken plats är det då?
Jag vill också tacka alla er som hört av er med värme, omtanke och förbön. Många av er står fast vid era övertygelser men har lyckats slita er från person och orkar faktiskt inse att ingen kan veta eller ens översätta en annan människas hjärtas språk, aldrig fullt ut.
Tack också till Världen idag som låter mig ha kvar lönen under en tid.
Den 12 augusti är jag i Svenska Kyrkan i Skepplanda utanför Göteborg. Om ni kan och har möjlighet, kom dit. Låt oss tillsammans visa att svensk kristenhet inte är rädda för att samtala om och lyssna till livets alla delar, också de svåra. Kom dit och ställ era frågor rakt ut istället för att skvallra, smussla och ljuga bakom fördragna gardiner. Kom dit och öppna era hjärtan. Ni med.