Jag kan en del om det slentrianmässiga Israel-hatet. Det kommer med modersmjölken i vänsterrörelsen. Det kommer med okunskap, disinformation, lögner och palestinasjalar. Det kommer så att säga naturligt. Få är på riktigt insatta. Men de tror att de är insatta. Eller de VET att de är insatta.
Och ändå är de präglade av bara en enda bild.
Jag vet för jag har varit där. När jag var ung tog jag för givet att Israel var enbart en förtryckande stat och alla palestinier utsatta och förtryckta. Jag visste inte riktigt varför jag tyckte som jag gjorde. Jag visste bara att det var sant…
Jag har varit en del av vänstern och det finns väldigt mycket gott där. Det finns en innerlig vilja att förändra och delvis förbättra samhället. Det finns en vilja att hjälpa utsatta människor. Men det finns också en enorm vilja att demonisera sina meningsmotståndare. Det finns en längtan efter fiender. Man tar en person och klär honom i uniform och sätter okända vapen i händerna på honom och sedan attackerar man honom, gärna fegt och i grupp. Sedan svär de sig fria och kommer också undan granskning eftersom de står på ”den goda sidan” och vi andra står då automatiskt på den ”onda sidan”.
Det är dags att på allvar göra upp med den där kollektiva lögnen.
Jag hat blivit utsatt för allt det där i omgångar.
Det är ytterst osmakligt.
Man sållar dessutom skoningslöst i sin solidaritet. Om vi tänker tanken att det varit nazister eller unga svenska män i bombarjackor som trakasserade judar i Malmö hade vi nog haft både Mona Sahlin och de andra i täten för fördömandena. Man hade vågat vara tydlig med att berätta vilka som trakasserade.
Men nu är det inte så. Nu är det istället en annan grupp som trakasserar judar i Malmö och då blir det plötsligt helt tyst rörande detta. Att det är muslimer som tagit med sig sitt hat mot allt judiskt till Sverige viskas det knappt om. Ändå är det så.
Det tycks föreligga dubbla måttstockar när det gäller att tydligt se vilka det är som trakasserar och varför.
Man är INTE islamofob för att man ser sammanhangen. Man är inte rasist för att man lyfter vilka det är som trakasserar vem. Det är egentligen klassisk vänsterpolitik, man ser en grupp som utsätter en annan för kränkning och man lyfter frågan, ser den som den är, sätter ljuset på den.
Jag minns en diskusson i SRP1 i somras där några kvinnor samtalade om fenomenet att det i vissa förorter till Stockholm tycks finnas ett religiöst betingat patriarkalt förtryck mot kvinnor. Bland annat, sades det i programmet, fanns det män som satt vid tunnelbanestationen och klockade kvinnorna, när de åkte och när de kom hem.
Plötsligt var allt snack om manligt förtryck som bortblåst. Inga fördömanden mot detta strukturella förtryck, denna ovärdiga kontroll av kvinnor. Inga ilska brandtal alls mot allt detta.
Istället blev det svettigt där i studion och det talades om att ”bygga bort förutsättningarna” för förtrycket. Rent fysiskt alltså. Ta bort bänkarna så att det blir svårare för männen att stå där och klocka sina fruar och döttrar.
Man tror knappt det är sant.
Förtryck är förtryck. Också när det är kulturellt.
Jag tänker på allt detta när jag återigen läser artiklar om judarnas situation i Malmö. Det är så grymt ovärdigt. Och vi gör de utsatta en grov otjänst när vi låter bli att tala om varför det sker.
Mona Sahlin var snabb med att kalla demonstranter för nazister för någon månad sedan. Att de var ett hot mot demokratin. I veckan målades jag ut som en del av en livsfarlig högerrörelse i Aftonbladet.
De jagar spöken. De sätter vapen i mina händer som inte är mina. jag är ingen fiende till dem. Jag vill inte vara deras fiende, det intresserar mig inte.
Jag vägrar låta okunniga makthavare i media definiera mig. Höger är det sista jag är.
Jag vill bara att vi ska skriva och säga som det är! Det är min enda uppgift. Att lägga korten på bordet. Att berätta för kejsaren att han är naken. Men också att försöka bygga broar mellan människor, lägga plankor över den här ravinen som bara blir djupare för varje dag.
Under tiden fortsätter vänstern delvis att utmåla människor som demoner, rasister, fascister, hatare och allt vad det är.
Allt detta pågår medan de verkliga hoten mot vårt samhälle och mot utsatta grupper tillåts fortsätta, skyddade av den politiskt korrekta radarn.