Marcus Birro ”Fyra årstider med Birro” (Semnos Förlag)
Flera korta texter som beskriver, berättar och förklarar tillstånd hos Marcus Birro under ett år, paketerade i årstidstema, har nu blivit boken ”Fyra årstider med Birro”. Författaren, poeten och skribenten Birro har haft ett stormigt år både i arbets- och kärlekslivet, vilket han här berättar öppet om. Det finns en svärta i orden, naturligtvis för att det är dramatik på bland annat temat sorg och hat som texterna handlar om, men jag tycker mig även ana att det är en del av författarens grundspråk. Att Birros många gånger poetiska och vackra beskrivningar av känslolägen och åsikter ofta har en ton av dysterhet ger tyngd åt texten. Författarens ankare och tröst finns i Gud.
Staden Rom är även viktig för Birro, liksom skrivandet och familjen, där barnen självklart är stora ljuspunkter. Flera av texterna utspelar sig i den italienska huvudstaden som blir till en trygg plats att andas på och där allt jobbigt tunnas ut, en fond mot vilket äktenskapet och livet i Sverige spelas upp och bearbetas.
Landet där ”olika” är något fint men blir till kaos när det ställs på sin spets och media gärna driver på. Marcus Birro förklarar sina ståndpunkter på olika områden till exempel media, feminism och Svenska kyrkan, i vilken han vill se mer av Gud och mindre av politik, vidare kärleken i äktenskapet, vilket dock håller på att krackelera, till städer, till sina barn, yttrandefrihet, Kristus och skrivandet. Birro är en överlevare och uttrycker: ”Men jag klarar mig. Jag har nio liv och åtminstone sex av dem intakt” och med sitt sätt att förmedla och formulera sig känns det både intressant och inför framtiden lovande att läsa Birro.
Helena Svensson