De tystas samförstånd.

Mer terror. En självmordsbombare tog sig in på en lekplats och mörade 69 människor, de flesta barn och kvinnor.

Fegheten från helvetet. Om det är Gud som sanktionerat detta är det den fallne ängeln från Helvetet…

Tänk om alla de som jagade perverterade förklaringar och ursäkter alla de som hyllar analyser och samförstånd, som föraktar allt prat om kulturskillnader och demokrati, och och tänk om alla de som jagade sådana som mig med kampanjer, förtal och skitsnack, också kunde ägna lika mycket energi åt att inte bara fördöma allt det som sker nu, men också sätta det i ett sammanhang. 

Dessa typer brukar älska att trassla in sig i marxistiska sammanhang, ursäkter och bortförklaringar. De älskar att rikta blicken åt ett annat håll. Jag har personer som, folk jag känt i tjugo år, som sagt upp bekantskapen med mig. Som om jag är den som utgör hotet. Som om det är du som utgör hotet.

Som om de inte vill påminda om verkligheten. Jag (och andra) som solidariskt, värdigt och (oftast) sakligt försökt berätta något om den världen, är de som utmålas som fiender av en rättänkande mob som ironiskt nog vore de första av bli avrättade om terrorn och den fundamentalistiska fascismen kom hit.

Jag minns ett teveprogram efter valet 2014. Några väldigt indignerade kvinnor skröt över att de tagit bort vänner från sin FB för att de röstat på ”fel” parti.
Jag minns särskilt vad en kvinna sade:
– Jag vill kunna se mina barn i ögonen en dag och säga att jag inte bara stod handfallen vid sidan av, att jag faktiskt gjorde något, att jag inte fegade ur.

I hennes fall handlade det om att säg upp bekantskapen med älskade vänner som röstade på fel parti. Hon degraderade människor till sina politiska uppfattningar.

Jag vill inte heller stå där när mina barn kommer och frågar varför jag inte gjorde något trots att jag såg och hade möjligheten att uttrycka mig, att protestera, att ta ställning, att reagera.

Så det är vad jag gör. Jag gör allt det där. För det är på allvar nu. Det är på riktigt.

Jag önskar att fler vågade ta bladet från munnen och öppnade sina munnar, plockade upp knytnäven ur fickan och att de inser att domen kommer bli hård över alla dem som faktiskt hade chansen att göra något men valde att fokusera på förföljelse av oliktänkare eller att helt enkelt inte med ett ord riskera en centimeter av sina liv genom att skriva sanningen.

Tålamodet är slut med alla fega makthavare inom media och politik som skiter knäck i brallorna för att verkligheten ser ut som den gör och inte som de önskade att den gå ut..,