Jag tänkte visa Göteborg för Michaela.
Så vi tar tåget dit, jag ska uppträda i Sjömanskyrkan, och vi rullar in lördagkväll men det är dimmigt och snöigt, och slaskigt och så det där regnet jag nästan hade glömt, det våggrätta regnet, det där strilande, nålvassa regnet som kommer underifrån nästan, och så snön som skrämts upp i gränderna, spårvagnarna i kurvorna, det tjutande gråa överallt.
Vi stryker förbi Järntorget och jag pekar bort mot hamnen och säger ”Där är hamnen, men man ser den inte.”
Men det är vackert där. Säger jag.
Vi äter hos min pappa, träffar min halvbror och sedan rullar taxin genom diset, regnet, söndagen, tillbaka till hotellet och Lazio har vunnit och Inter har vunnit och Napoli har vunnit och på kvällen ställer Roma upp med samma trötta uppställning som under Garcia och jag undrar var de där amerikanerna egentligen gör för nytta, det börjar bli dags att pumpa in pengar och liv i den här stendöda vargen som är Roma just nu.
Den här vargen skrämmer ingen. Den står uppställd och uppstoppad med glaspärlor istället för ögon.
De Rossi överkompenserar som han gör ibland och ser mest ut som en dörrvakt på snedtändning.
Ett lag får inte mer energi bara för att man blir arg.
Och Dzeko. Vi måste tala om Dzeko…
Han är så usel att jag får sympati för honom. Det är synd om honom. Han ser ut som ett mobbat barn på väg till den förhatliga skolan en brutal morgon i raden av brutala morgnar.
Ni som följde honom i England, var han lika usel där?
Det är något närmast överjordiskt, övernaturligt över hans totala oförmåga. Hur är det mjöligt att förlora nickdueller när man är sju huvuden högre än sina motståndare?
Det är som om han lever under en ond häxas trollformel.
Napoli ser ut att på allvar utmana om ligatiteln i år. Det är kul. Italiensk fotboll behöver verkligen ett starkt Napoli. Det är bra för hela landet, det är bra för sammanhållningen och kulturen i Italien.
Och Juventus. Vi måste tala om Juventus. Och om Allegri. Jag var i Italien när det stod klart att det var han som skulle ta över Juventus. Många forum på nätet formligen dränkte honom i avsky. Men han tog klubben till seger i ligan och final (!) i Champions League.
Exakt samtidigt som exakt alla hade mer eller mindre dödförklarat italiensk fotboll slog hans lag ut Real Madrid och bjöd Barcelona värdigt motstånd i finalen. Det är sjukt starkt.
Men den här säsongen har han bevisat ytterligare två saker. Han har motbevisat de många röster som envist hävdar att just Allegri aldrig orkar med det där ”andra året” i ett lag OCH han har lyft laget till toppen i tabellen eter en usel inledning.
Det är storslaget. Juventus har, till skillnad från både Milan och Roma, verkligen insett att en storklubb behöver en RIKTIG tränare, en allvarligt skolad och taktiskt drillad tränare.
Allegri är allt detta och är just nu, tillsammans med Sarri i Napoli, seriens bästa tränare.
Sarri ja… Vi måste tala om Sarri…
Det är ju underbart att Napoli också vände en dyster kurva när Neapels konung Maradona gick ut och sade att just Sarri aldrig skulle lyfta laget till en där sjukt efterlängtade ligasegern.
Napoli har inte vunnit ligan på över tjugofem år.
Om de vinner i år har den gode Diego lovat att återvända till staden och stadion i helikopter, alltså exakt på det sättet han anlände när han kom till staden och laget (i den ordningen faktiskt) 1984.
Nu sitter vi på tåget mot Stockholm igen. Det är hysteriskt grått och dimmigt. Jag fyller 44 år och med den här gulröda elden i mitt hjärta saknar ålder. Den värmer världen och stegen framför mig.