Kristenhetens härskarteknik.

Detta att ärkebiskopen går till hätska angrepp och tar hjälp av DN för att stenhårt försöka tysta all kritik är rent motbjudande. Det är klassisk härskarteknik.

I min bok är det fortfarande mer anständigt att bli arg på en ideologi som skär halsen av ens trosfränder än att bli arg på budbäraren som envist och trots mordhot, påhopp, illvilja och smutskastning faktiskt försöker beskriva verkligheten som den är.

I min värld som kristen står man upp för sina kristna syskon. I min värld är kärlek aldrig samma sak som att ängsligt hålla sin käft. I min värld är ett tydligt ställningstagande MOT barbariet också ett ställningstagande MOT den militanta islamismen.

Det är rätt ynkligt när Svenska Kyrkan, ärkebiskopen och DN istället för att jaga terrorns barbariska hantlangare, istället för att på allvar ta ställning MOT våldet, väljer att försöka misskreditera och smutskasta mig och andra.

För er kännedom. Jag har sökt ärkebiskopen vid flera tillfällen för att mötas och samtalas men bara möts av ignorans och hätska utfart om varför hon aldrig i livet skulle vilja träffa en sådan som mig.

I mellanöstern är snart alla kristna utplånade och fördrivna. I Frankrike fick en präst halsen avskuren. Nästan dagligen mördas människor över hela jorden i den militanta islams namn.

Att då mumla i skägget är inte att visa sympati eller solidaritet eller kärlek. Att tveka, fega, att hålla käften om det alla ser och det alla vet är INTE kristet.

Det är bara fegt.

Jag tror på samtal och försoning. Men jag tror lika mycket på mod och på att vi privilegierade kristna (som också dagligen utgör en måltavla för samma hat och barbari) medan vi ännu hare chansen ska visa vår solidaritet med våra kristna syskon runt om i världen.