C. Maldini- En ambassadör för fotbollen.

image

 

Det finns gott om gentlemän i Italien.

Den italienska fotbollens historia är full av människor som satt ett värde i att vara just det, värdiga, att vara mänskliga, att se den något större bilden, som försökt förstå hur sammansatt ett hjärta är, också hos fotbollsspelare. En del av dessa gentlemän blev fanbärare för sina klubblag, som Zanetti i Inter, del Piero i Juventus och Totti i Roma.

Men det finns en person som kanske mer än någon annan definierar själva den vackraste essensen av italiensk elegans.

Första gången jag såg honom satt jag på en balkong på Sicilien. Jag var sexton år och kär i Sarah Di Bella och det var EM 1988.

Italien ställde upp med en nykomponerad backlinje där en viss Paolo Maldini gjorde sin entre på de stora scenerna. Han såg ut som en fågelunge när kameran zoomade in honom. Lite senare zoomade den även in hans far på läktaren, Cesare Maldini. Han såg ut som Iggy Pop.

För den unge Paolo hade att brås på. Ceasare Maldini, hans far, var den som startade arvet. Han spelade för Milan mellan 1954 och 1966 och vann Europacupen 1963.

Jag minns honom främst som förbundskapten för Italien under VM 1998 när man för tredje VM i rad åkte ut på straffar (mot Frankrike).

Han var en timid, tyst, subtil och elegant man, den gode Cesare. Han stod vid sidlinjen i sin säckiga träningsoverall och såg mer ut som en svensk landslagstränare än en italiensk…

Den moderna fotbollen är nästan tömd på dessa gentlemän, dessa värdiga fanbärare, dessa eleganta ambassadörer för fotbollen. Man kände sig stolt att vara människa när man såg människor som Cesare och Paolo Maldini spela fotboll. Man insåg att den kärlek man kände för sporten inte var banal eller patetisk som en del försöker berätta för oss i tid och otid.

Människor som Cesare Maldini kommer alltid leva vidare i människors minne och de kommer göra det lika mycket för vilka människor de var, som för vad de uträttade på fotbollsplanen.

Något för dagens moderna och hysteriska superstjärnor att tänka på kanske….

Det vackra i sagan runt namnet Maldini är att Paolos son, Cesares barnbarn sägs vara en lovande spelare han också.

Se segrar aldrig döden…

[adinserter block=”4″]