Asylboenden är som Sverige i miniatyr.

Det torde vara helt unikt att en minister (vi kan kalla honom Morgan Johansson) i ett kristet land inte verkar kunna fullborda en enda mening med orden ”de kristna” i.

Jag har lyssnat på debatten om hur de kristna på asylboenden trakasseras och det är som om hans tunga är förtrollad.

Det gäller för övrigt inte bara honom. Det är många som tycks tro att de är rasister för att de försvarar trakasserade kristna.

Varifrån kommer den perversa uppfattningen?

Programmet Människor och tro i P1 vädjade i dagens sändning efter folk som vågar skriva eller prata om detta. Allt är så ”känsligt”.

Varför är det känsligt?

Låt oss tala klarspråk.

Det är som den politiska eliten helt enkelt inte KAN uttrycka en enda tanke som gör gällande att kristna förtrycks.

Och ändå! Kristna är den religiösa grupp som är allra mest förföljd i världen. Delar av den förföljelsen följer givetvis med flyktingströmmen. Alla vet det. Få vågar skriva det.

Tidigare tyckte jag att det vore en självklarhet med kristna asylboenden. De borde få vara ifred, känna sig säkra, skyddade.

Men jag har ändrat mig.

Det ska verkligen inte behövas.

Sverige är ett kristet land. Även om vi är väldigt sekulära, kanske mest sekulära i hela världen, så vilar vårt land på kristna värderingar och ideal.

Nästan alla delar dessa ideal. Genom åren har vårt land kommit väldigt långt när det gäller demokratisk utveckling. Det är vår kultur. Den har sina brister, den är inte så vacker som en del tycks tro, men den är ändå osedvanligt långt kommen när det gäller synen på tolerans.

Där är vi faktiskt unika. Vi har ett gäng värderingar som är insydda i vår kultur som faktiskt är bra grejer, värda att kämpa för, mycket att vara stolta över.

Sverige har kommit långt när det gäller synen på barnens rättigheter, på kvinnors rättigheter, på homosexuellas rättigheter. Vi tror på mångfald, broderskap, jämlikhet.

Varför ska vi tolerera stenåldersmoral bara för att utövarna är flyktingar? Jag har aldrig begripit det där.

De där asylställena det talas om är på många sätt som Sverige i miniatyr. I Sverige samsas vi. I Sverige samlas vi.

I Sverige får alla röra sig fritt på våra gator, oavsett om vi är unga kvinnor i korta kjolar, unga män i halsduk, oavsett om vi tror på Gud, Allah eller på Hin Håle.

Alltså. Om man inte kan dela kök med en person för att han eller hon (eller hen) är kristen, om man spelar upp videos med halshuggningar för sina kristna grannar, om man beter sig som en stenåldersman mot någon annan för att denne någon tror på en annan Gud eller ingen Gud alls, om man beter sig så där på ett boende, då är risken ganska stor att man kommer bete sig ungefär likadant ute i samhället också.

Varför ska vi tolerera det?

För där ute är det som där inne, fast större, och mer. Den ilska som dessa människor bär på kommer växa när de inser att landet de kommit till har en fri och tolerant kultur mot människor som de i grunden uppenbarligen inte tycks acceptera.

Betänk detta. Asylboenden är som Sverige i miniatyr.

Alltså bör vi inte ha särskilda boenden för kristna. Vi har inga ghetton för judar heller. Vi arbetar inte så. Vi samlas. Vi samsas. Vi tolererar  varandra.

De som kommer hit måste första dagen lära sig hur ett upplyst och civiliserat land är ordnat.

[adinserter block=”3″]