Islamistisk terror har nu mördat 69 människor i Pakistan. Målet var medvetet utvalda.
Självmordsbombaren ville slakta så många kristna barn som möjligt.
Låt oss stanna där ett ögonblick. Barbaren ville alltså mörda barn. Och han mördade barn.
Skammen och ilskan känner inga gränser.
Nu börjar det bli dags för samtliga muslimska ledare i västvärlden att tillsammans fördöma detta brutala barbari.
Och det börjar bli dags för alla andra att i solidaritetens namn göra det samma.
Kompromisslöst och tydligt.
Jag blev nyligen anklagad för att vigla mot muslimer. Det är inte sant. Men jag uppmanar till fördömande mot islamistisk terror. Jag blev också anklagad för att ha fastnat i detta, i att jag ständigt återkommer till fördömandet mot dem som utför dessa fruktansvärda illdåd.
Detta av människor som inte med ett enda ord orkar, vill eller vågar adressera barbariet.
Det är så man vill kräkas.
Barnen mördades för att de var kristna. Av en miltant muslim.
Försök att gå runt det om ni kan. Ni kommer hamna vilse. Och under tiden skändar ni minnet av de döda.
Som (och vi tar det igen) var barn. Barn!
Låt oss aldrig resignera inför barbariet.