Samvetsfrihet borde vara en självklarhet.

En gång i tiden slogs vänstern för de utsatta, de marginaliserade, de som tog strid för sitt hjärtas innersta mening. Som jag uppskattade och respekterade den vänstern! Jag var i själva verket en del av den.

Att på allvar våga slåss för det egna samvetets rätt att få existera och finnas till var en självklarhet för dåtidens svenska vänsterrörelse.

Men någonting har hänt. Tonen har svängt 180 grader. Den är numera grov och raljerande. Aftonbladet hade i dagarna en rubrik som löd:  “Tokhögerns abortkamp är fullfjädrat rättshaveri”.

Hur reser man sig efter en sådan medveten och fruktansvärd käftsmäll? Tokhögern används för att få läsarna att dra på mungiporna. Ingen tar någon ur tokhögern på allvar. Och abortkamp? Vad betyder det?… Ett gäng galningar ur tokhögern (vilka det nu är) som springer runt med plakat med aborterade foster på och skriker sig hesa utanför sjukhusen? Och så detta med rättshaveri? Det är alltså så kallade foliehattar som vill förbjuda kvinnor från att genomgå abort? Idioter givetvis.

Det är ett djupt ohederligt sätt att bedriva kampanjjournalistik.

För låt oss se vad det hela egentligen handlar om…

Som ett konkret led för att göra världen till en bättre plats infördes. efter andra världskriget, den så kallade samvetsfriheten. Politiker från hela Europa och från olika politiska håll enades om att det egna samvetet, hjärtats röst, borde lyftas och få en ökad betydelse i en framtida, solidarisk värld. Politikerna insåg efter andra världskriget vikten av att låta samvetet ha en egen ventil och att det borde finnas ett sätt för människor att rådfråga sitt hjärta (en muskel som vänstern en gång slog vakt om) i samband med beslut, förordningar, lagar och handlanden. Man ville skapa utrymme för oliktänkande att kunna arbeta inom system utan att göra avkall på medmänskliga grundprinciper.

Samvetsfrihet är stadgad i Europakonventionen och Europakonventionen är svensk lag sedan 1995.

I det specifika fallet handlar det om en rättegång i Jönköpings Tingsrätt. Den har handlat om att barnmorskan Ellinor Grimmark blivit nekad arbete på tre sjukhus och dessutom blivit fråntagen sin studielön eftersom hon åberopat just samvetsfrihet i sitt yrke. Hon vill som barnmorska inte medverka vid aborter. Hon blev barnmorska för att hjälpa barn till den här världen och hennes samvete förbjuder henne att medverka vid aborter.

Det handlar alltså inte om att aborter inte blir genomförda. De blir genomförda. Det finns ingen risk att en kvinna som vill genomföra en abort inte för göra det på grund av att några extremt få barnmorskor vill följa sitt samvete.  Låt oss vara väldigt tydliga på den här punkten. Aborträtten är inte hotad i det här landet. Ändå jagas Grimmark och hennes juridiska ombud med sedvanliga oförskämdheter, rena lögner och förtalskampanjer. Det är så förtvivlat smutsigt. Borde inte svensk vänsterrörelse istället rycka ut och med all kraft i världen applådera att det finns människor inuti tungrodda, stelbenta maskinerier som fortfarande har modet, kraften, orken och beslutsamheten att faktiskt följa sin övertygelse, att följa sitt hjärta?

I Italien är det en överväldigande del av barnmorskorna som inte vill medverka till abort men inte heller där är aborträtten av denna anledning hotad. I Sverige är det ytterst få av barnmorskorna som skulle åberopa denna samvetsfrihet men ändå jagas dessa människor av den politiskt korrekta vänstern med en hätskhet och en iver som är både obehaglig och skrämmande.

Är inte vänsterns mål att även dem som på allvar tycker olika och som är beredda att ta strid för sin rätt att tycka olika ska få göra det? Jag trodde “gilla olika” handlade om det. Jag hade tydligen fel.

Samvetsfrihet i vården borde redan vara en given självklarhet, också i Sverige.